25 apr. 2013

Missbruk bland gravida - tvånget ingen lösning

En arbetsgrupp vid Social- och hälsovårdsministeriet håller för tillfället på med ett lagförslag som ska göra det möjligt för Finland att bli det andra landet i världen att införa tvångsvård av gravida kvinnor som missbrukar. Det här ställer till med ett enormt juridiskt problem och jag ser helst att en sådan lag inte blir aktuell.
Finland tillåter redan idag tvångsvård av personer som på grund av olika orsaker, exempelvis missbruk, utgör en fara för sig själva eller andra personer och som inte själva kan besluta om vård eller vägrar ta emot vård.
Notera "andra personer". Tills vidare har det här betytt andra levande personer. Men i och med det här aktuella lagförslaget vill man alltså utöka det till att gälla också foster.
Det har varit förvånansvärt tyst kring den här frågan i Finland, kanske på grund av andra aktuella saker som den såkallade sote-reformen, EU-kriser, kommunreformen med mera. Svenska Yle gjorde för en tid sedan ett Radarprogram om frågan men utöver det diskuteras frågan inte. Men som jag ser det är det här en stor och viktig, inte bara hälsovårdsfråga utan också juridisk fråga.
Vi kan börja med att bena ut det här med tvångsvård överlag. Alltså, en person som anses vara farlig för sig själv eller någon annan kan omhändertas och, ja, skrivas in på en institution av något slag för en begränsad tidsperiod och där vårdas mot sin vilja. Hur vården i praktiken ser ut varierar givetvis enligt omständigheterna. Här finns lagtexten kring missbrukarvård, som lagen ser ut idag. Tvångsvård är givetvis en enorm inskränkning i personens självbestämmanderätt. Du blir av med en massa rättigheter när någon omhändertar dig och tvingar dig till vård. Min åsikt om tvångsvård är den, att det kanske inte borde kallas vård. Jag tycker nämligen att, jo, tvångsåtgärder kan rädda livet på personer som håller på att ta sitt eget liv genom att långsamt knarka bort det (eller utgör en fara för andra personer), men de kan inte fungera som vård. Alltså borde tvångsåtgärder användas under korta perioder och endast för att bryta någons destruktiva betennde. Sedan ska andra åtgärder sättas in för att vårda personen. De åtgärderna kan se ut på en massa olika sätt, men de ska bygga på frivillighet och en vilja att räddas, inte på tvång.
Sen gäller det då alltså gravida kvinnor. Det finns också missbrukare bland gravida kvinnor, givetvis. Allt flera kvinnor dricker allt mera och såklart kan alla inte sluta när de blir gravida. Och också knarkande kvinnor kan bli gravida. I dagens läge kan en läkare och annan vårdpersonal endast notera om och att en gravid kvinna missbrukar och rekommendera olika åtgärder, allt från stödgrupper till mer sluten vård. Men där stannar det. Vårdpersonal kan inte tvinga någon gravid kvinna att bättra sig. Jag kan endast tänka mig hur hemskt det måste vara för vårdpersonal att gång på gång träffa en kvinna som fortsätter att missbruka trots den växande magen, men nu försöker jag se objektivt på det här. Noteras bör alltså i det här skedet att man vet att alkohol orsakar fosterskador. Det kallas FAS. Man vet också att olika droger skadar fostret.
I dagens läge kan en gravid kvinna som missbrukar alltså få stöd och hjälp av vårdpersonalen, men väljer själv hur denna agerar. Med det aktuella förslaget vill man göra det möjligt att tvångsvårda gravida som missbrukar. En kvinna som är gravid och vägrar sluta missbruka kan alltså tas in för tvångsvård och tvingas sluta leva sitt normala liv. Det här skulle göras med motiveringen att kvinnan skadar en annan person, fostret.
Och här stöter vi på problemet. Kvinnan skulle alltså tvångsvårdas för att skydda fostret i magen från den skada som denna orsakar. Fostret skulle ges samma rättigheter som en levande person. Vi skulle ha en lag som säger att foster ska skyddas på samma sätt som levande människor. Och så skulle vi ha abortlagen som säger att foster (i vissa omständigheter) kan aborteras. Hmm. Samtidigt skulle vi alltså ha en lag som säger att foster ska skyddas och en lag som säger att foster får aborteras (alltså dödas, det yttersta sättet att inte skydda någon).
Förslaget som sådant skulle alltså kräva att abortlagstiftningen skrivs om, det är den enda tolkningen man kan göra här. För två lagar som säger så här pass olika saker kan man inte ha. Och abortlagstiftningen skulle då alltså behöva skrivas om så att man ger fostret ett skydd, alltså i praktiken förbjuder aborter, eller hur?
Tvångsvård av gravida kvinnor som missbrukar skulle också innebära, för att kort nämna det andra stora problemet här, att missbrukande blivande mammor eventuellt skulle sluta ta kontakt med vårdpersonalen eftersom de skulle vara rädda för tvångsåtgärderna. Och då skulle alltså missbrukande gravida kvinnor inte få någon hjälp eller något stöd alls. Det är också ett enormt problem, om än mer ett vårdproblem och inte ett juridiskt problem.
Jag tycker att kvinnor som missbrukar och är gravida givetvis ska sluta missbruka. Jag tycker att alla ska sluta missbruka. Men jag tror också att missbruk, när du kommit så långt att du inte slutar trots att du är gravid och vet att problemet skadar också fostret, är en allvarlig sjukdom. Det är inte något man bara slutar med. Beroenden är sjukdomar, enligt mig. Och då kan man ju tycka ja, att vård är enda lösningen och om personen inte vill ha vård så ska vård ändå ges. Men. Det finns också personer som missköter sina andra mer "fysiska" sjukdomar trots att de vet att det skadar dem själva och andra (cancer, diabetes, fetma, migrän, högt blodtryck och en massa andra fysiska sjukdomar) och dem lämnar vi ifred. Varför ska beroenden tvångsvårdas? Det sista där var en mer filosofisk betraktelse av problemet, men relevant, tycker jag.
Tvångsvård av gravida kvinnor är alltså inte någon lösning. Det orsakar tvärtom en massa problem. Missbruksproblemet måste lösas på annat sätt. Gravida som missbrukar har en allvarlig sjukdom och de ska få all hjälp och allt stöd som bara är möjligt men de ska inte tvingas. Jo, fostret skadas av en mamma som missbrukar. Men vi kan inte ge rättigheter åt ofödda foster eftersom det ställer till med ett enormt juridiskt dilemma.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar