12 juni 2013

Våra små (o)kära piller

Jag blir personligt berörd av nyheten om de 23 kvinnorna som dött i Kanada på grund av p-piller, eller, som det heter, "vars död kopplas till användningen av p-piller".Specifikt p-piller av märket Yazmin och Yaz. Jag har själv också ätit Yazmin. Dock bara en kort tid eftersom en läkare sedan konstaterade att Yazmin inte är det bästa märket för just mig då det finns högt blodtryck i min familj. Och högt blodtryck i kombination med p-piller överlag och specifikt Yazmin kan leda till en förhöjd risk för blodpropp. Då var jag väl typ 17-18 år gammal och redan då förstod jag att när en läkare säger sådär så är det allvarligt. Nu inser jag hur allvarligt det egentligen var. Utan risk för att överdriva kan man kanske säga att det var en fråga om liv och död.
Jag bytte alltså p-piller, men fortsatte att äta sådana av en annan sort. Tills några år senare, då var jag väl kanske 21-22, då en annan läkare sade att jag nog inte alls borde äta p-piller av något märke. Innan det hade jag en gång om året på gynmottagningen fått höra att "vi måste följa med läget, ditt blodtryck är nog högre än det borde vara, du befinner dig i en riskgrupp" etc. Så äntligen var det alltså en läkare som vågade erkänna det för mig: p-piller utgör en reell risk för min hälsa (mitt liv!) och jag borde sluta med dem.
För de 23 kanadensiska kvinnorna är det nu för sent. De skulle ha behövt en förståndig läkare som varnade dem för riskerna och sade åt dem att sluta.
Jag har sedan jag själv slutade äta p-piller blivit allt mer kritisk mot dem. P-piller skrivs ut för lätt och det är regel snarare än undantag att unga kvinnor äter sådana, inte bara för att inte bli gravida utan också för att kunna kontrollera sin mens och ha lindrigare mensvärk och pms. För att förebygga graviditeter är p-piller ju genialiska: de hindrar nästan med hundra procents säkerhet sådana. Preventivmedel är något alldeles fantastiskt och jag hurrar för varje sådant som marknaden kommer ut med. Men p-piller har alltför många bieffekter för att jag ska tycka att alla kvinnor genast från ung ålder ska rekommenderas dem. I dagsläge marknadsförs p-piller som ett enkelt sätt att slippa oroa sig för att bli gravid och som ett sätt att kontrollera sin mens och allt det som hör därtill. Att kvinnor håller på och mixtrar med sin mens och med hjälp av p-piller bestämmer precis när den ska komma varje månad är oerhört vanligt, så pass vanligt att man nu på finska har inlett en kampanj för att hitta på ett nytt namn åt mensen - kuukautiset - som inte alls kommer varje månad utan lite när man själv vill.
Jag åt också mini-piller en tid efter att läkaren sagt att jag inte borde äta p-piller. Min mens kom inte på flera månader. Läkaren sade att det är helt normalt att det blir så. Jag sade nej tack till sådana hormonrubbningar och slutade. Tanken på att gå omkring och aldrig ha mens var oerhört främmande för mig. Mensen är ju ändå något, wait for it, hundra procentigt naturligt. Alla har det. Alla har inte det precis på klockan samma tid och dag varje månad, men alla har det. Den kommer, liksom. Om allt står rätt till. Om du exempelvis stressar, bantar hårt, har för låg fettprocent eller någon sjukdom (eller, såklart, är gravid) så kan mensen bli borta. Men pillren har gett kvinnorna möjligheten att mixtra med mensen, samtidigt har läkemedelsföretagen börjat marknadsföra den här möjligheten allt hårdare och nu plötsligt är mensen något som man vill ha full kontroll över, kanske inte alls se röken av.
Mens är inte alltid så roligt, det kan vara en pain in the ass om den kommer på en olämplig dag, det kan göra ont och man kan må illa. Och har man problem av den, så är ju p-piller en ypperlig hjälp och jag vill absolut inte säga att någon som har problem med sin mens inte får äta p-piller. De finns och de kan hjälpa massor av kvinnor att ha ett lite bättre liv. Men som de i vissa fall används idag, som ett sätt att få mensen att kuva sig och börja komma precis när man vill om man vill så gillar jag inte dem. Kvinnokroppen är ingen maskin, mensen kommer inte på samma klockslag samma dag alla månader, rinner ut utan problem och försvinner igen, utan en massa saker spelar in. Man behöver inte leva med extremt illamående eller otrolig smärta, men man behöver inte heller tänka att man är onormal och konstig och måste käka piller bara för att ens mens kommer lite oregelbundet.
Dessutom är jag oerhört kritisk mot hur p-piller dels marknadsförs som ett sätt att kontrollera sin kropp på ett (i min mening) onaturligt sätt, dels säger att kvinnor som upplever biverkningar av p-piller (viktuppgång, minskad sexlust, huvudvärk etc.) bara måste leva med det.
Hormonella preventivmedel är en bra uppfinning och har gett miljoner och åter miljoner kvinnor chansen att själva och tillsammans med sin partner bestämma när de får och inte får barn. Men kvinnor dör också av dem. Kvinnor lider och kvinnor tvingas i många fall ensamma ta ansvar för att preventionen av oönskade graviditeter sköts. Kvinnor invaggas också att tro att mensen är något som de kan och ska tämja, styra och bestämma över. Och betala dyra pengar för att göra så.
Jag är hundra procent övertygad om att det inte behöver vara såhär.

Jag försökte, men jag klarar inte av det. Jag måste få tillägga det här efter en sådan här text. När ska vi få se de första hormonella preventivmedlen för män? Jag är ingen läkare. Men jag är säker på att det går att hindra produktionen av reproduktionsdugliga spermier hos män. Precis som man nu hos miljontals och åter miljontals kvinnor hindrar ägglossningen (p-piller) eller på annat sätt ändrar funktionen i de kvinnliga könsorganen (mini-piller). Det är hög tid att involvera männen. Det är hög tid att det blir möjligt för par att välja vilkendera parten som ska ta ansvar för att se till att den dagliga (eller hur ofta nu det manliga hormonella preventivmedlet måste intas) dosen tas. Det är hög tid att det slutar vara icke-ifrågasatt att kvinnor ska lida av allt det som p-piller ställer till med i värsta fall.

Update: P-piller är så självklara att experter till och med säger att man inte får sluta med dem utan att konsultera en läkare först. Vad är det för struntprat? Såklart får man sluta när man vill, då gäller andra preventivmedel, kondomer. Slutar man har man fortfarande tillsammans med sin partner ett ansvar att se till att det inte uppstår oönskade graviditeter.

2 kommentarer:

  1. Håller med dig till 100 procent om det här ämnet! Det är skrämmande att p-piller blivit så självklart i vår vardag att ingen ifrågasätter dom, minst av allt läkare och familjerådgivare. Jag tycker de nästan prånglas på alla unga tonårsbrudar vid första gynbesöket, hos familjerådgivaren eller till och med skolhälsovården. Jag fick dom redan när jag var 15 för min dåliga hy och åt superhormon-pillrena Diane Nova i flera år utan att veta att de är tickande bomber. När jag var 20 pratade jag med en sjukskötare på Åland som sa åt mig att sluta med dom direkt eftersom de är så sprängfyllda med hormoner att man egentligen inte får äta de mer än ett par år i gången. Vid nästa samtal med familjerådgivaren gick vi mera grundligt igenom min sjukdomshistoria och när det uppdagades att min mamma haft blodpropp i samband med graviditet (ngt jag berättat tidigare till andra läkare) så sa hon att jag absolut inte borde äta vanliga p-piller. Fick mini-piller, mådde pyton i tre månader och fick grym acne. Då sa jag stopp. Jag vägrar utsätta min kropp för sånt här. Jag sa till familjerådgivare att jag skule sluta helt o hållet och hon blev helt ifrån sig "Men du måste ju ha ett skydd". Det är helt löjligt att man som vuxen kvinna inte kunna antas skydda sig själv (eller ha en partner som är villig att "offra" sig med kondomer) och vara helt okapabel till att ta beslut angående p-piller. Har aldrig känt mig så omyndigförklarad som när jag tagit upp ämnet preventivmedel i sjukvårdskretsar =P

    SvaraRadera
  2. jo, det är helt otroligt som du säger att man inte själv får ta ansvaret tillsammans med sin partner. jag blev också tvingad att börja äta p-piller för att min mens skulle komma igång då jag var så mager, och då ifrågasatte jag ju inte det. nu flera år senare har jag funderat att vore det inte smartare att säga åt unga kvinnor att gå upp i vikt så att deras mens kommer igång självmant än att tvinga dem äta p-piller som ger hemska biverkningar?

    SvaraRadera