Det är en sak jag ångrar med hur jag agerat som mamma så här långt. Det är att jag alltid sitter med blicken riktad antingen mot min iPad, mot min iPhone, mot datorn eller mot teven.
Jag är sällan närvarande i stunden. Jag surfar konstant. Fråga inte vad jag surfar på eller varför. Jag vet inte, ingen aning. Det har blivit en ful ovana att konstant trycka, googla, Facebooka, svepa med fingrarna, spela (jag har suttit fast i ett spel på iPaden sedan över ett år tillbaka och nu för några veckor sedan när Angry Birds 2 släpptes så utökades mina dagliga spelminuter med det dubbla). Jag kan seriöst sitta och äta lunch med A, samtidigt spela på paden och plötsligt märka att ah, han åt redan upp sin majskrok och det har gått fem minuter sedan jag senast tittade på honom.
Jag skäms. Jag måste göra en ändring. Men jag vet inte hur. Jag har funderat på att införa någon regel kring hur många minuter per dag jag får vara på iPaden eller phonen. Datorn öppnar jag ändå ganska sällan och teven använder vi egentligen bara för att se på serier via Netflix.
Det får bli mitt höstlöfte. Mindre skärmtid. Hur ofta tror ni jag har sagt det? T kan berätta att cirka sjutusen gånger. Men nu börjar jag inse att A verkligen märker allt det här. Han ser ju, han förstår ju. Och jag vill inte utsätta honom för det, för att ha en mamma som konstant tittar på något annat än honom. Är du med?
Ett viktigt steg i det här är förstås att minska på det egna bloggandet. Det tar inte alls många minuter per dag, kanske 15-20 som mest men det är i alla fall 15-20 minuter bort från min son om jag gör det när han är vaken och med mig. Jag har länge funderat på att göra förändringar i bloggmönstret och den här sommaren kommer sådana att vara oundvikliga. Vi får se var jag hamnar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar